Kom på en sak..

När jag och Robin dejtade dissade jag faktiskt honom för att han berättade om allt han gjort och ja.. att han var ett av dem "finare slaget"

Han blev faktiskt besviken, men jag tror det var roligt för honom också, för det var lite "upp till bevis" för honom att visa att han är en bra kille och inte en bortskämd snor unge som får allt serverat av sina föräldrar. Utan att han har skin på näsan! Även han själv gillade att jag gav allt för skolan och jobbade så mycket för att tjäna pengar.. Jag var, en tjej som han såg någonting speciellt hos. En tjej som var ordningsam men väen galen!

Min älskling   

Ja, idag åkte vi hem till Robins föräldrar och åt fin middag, dessa människorna är ja.. jag vet inte vad jag ska kalla dem? Lite av det finare slaget? Men det underbara med dem är att dem är så goa och kan vara som precis vilken människa som helst!

Dagens ord mellan mej och Robin:

Robin: Du är inte rik!

J: Nej jag är inte det, men bara för att du är det och har hur mycket pengar som helst och gjort allt det jag skulle vilja göra, så har jag faktiskt drömmar, och ja kämpar för dem!   

Jag vet att, blir det jag och Robin kommer jag vara gift med en rik människa och det skrämmer mej lite, jag har drömmar och jag vill kämpa för dem, det har jag gjort hela mitt liv och jag vill fortsätta med det! Det som jag skrämms över och dels Robin är att folk dömmer en efter det, därför är han inte diskret med det och jag älskar det med honom! Att han inte skryter om pengar!

Idag var vi som sagt på fin middag, och det som är så bra är att hans föräldrar, trotts att dem är "fina av sig" så är dem också så chilliga av sig! och jag älskar det! Robin har 2 olika bröder, en av dem är en avslappnad människa och den andre är forskare som är en viktig petter, och jag orkar inte med det, hans bror som är avslappnad är hur go som helst, dock lite jobbig när han blir full, men jätte go! Den andra... ja.. det ska alltid vara "fint" och man skojar inte om vissa saker, skrattar knappt, ja? stel helt enkelt, hans flickvän.. ja.. första gången jag träffade henne var hon rätt tillbakadragen, pratade inte så mycket. Men det visade sig att hon är hur go som helst, skämtar och kan prata om vad som helst! Underbar tjej! Dagen var iaallafall helt okej, vi fikade och åt förrätten.

Robin har nu gått till sin lumpen återträff, och jag har städat, diskat, ska göra en äppelpaj, gå ner och handla för att ha en liten tjejkväll.. Robin ville ha med mej till träffen men jag orkade inte, jag möter hellre upp dem senare eller går dit en liten liten stund sen, han behöver inte ha med mej hela tiden , right?

Så jag hoppas att alla har en underbar dag!

BTW, har kommit på mej själv göra goda gärningar hela veckan!

Ja.. precis som min rubrik säger varför föredrar jag pstav?

Jag tycker enormt mycket om det just på grund av att "den sitter fan där!"

Jag böhöver inte ta några tabletter på någon direkt tid, jag kan göra exakt vad jag vill! Behöver inte bry mej om att jag "råka missa någon tablett" Jag tycker rent ut sagt att det är skit bra!

Det ända negativa med den är att mensn varierar, och ibland kan mitt humör gå upp och ner. Men det är någonting man måste lära sig, och med mensen är någonting för var och en, jag menar, 3,4,5 månader utan den? Det är som om man är i himlen kan jag säga!

P-stav är för er som inte vet, lika liten som en tandpetare? mindre? av mjukplast, detta förs in under huden i överarmen. Denna sätts in v barnmorska eller läkare med hjälp av en specill införare! Den syns inte, inte på mej iallafall, och känns inte, om man inte känner på direkt området där den sitter. Den försvinner inte förrens barnmorskan eller läkare tar ut den igen! Den kan förflytta sig om man gör vissa rörelse när den är nyinsatt!

Det finns 2 olika alternativ, 1 är en pstav som håller i 3 år eller så sätter man in 2 stycken som håller i 5 år.

Hur mycket kostar den? Det varierar på vart man bor i landet, men det är billigare för oss som är under 20 år!   Tror jag betalad 150 kroner för den, och jag menar, 150 kroner? och den sitter i, i 3 år. ja menar.. hur mycket hade jag då gått för 3 år med ppiller?

Risken är väldigt liten att bili gravid, jag vet 1 person som fått 3 barn trotts haft pstav, men det är en väldigt liten chans!

Varför jag valde pstav var för att jag mådde inte bra av ppiller, och ja.. egentligen behvöde jag inte något preventiv medel utan, jag fick jämt feber eller ja, mitt imunförsvar försämrades såfort jag hade min mens.. och då provade jag ppiller, vilket gjorde att jag spydde. till slut gav jag upphelt enkelt då fick det vara så tyckte jag! När sedan jag varit tillsammans med Robin ett tag, flyttade hit, vi skapade ett liv tillsammans så tog jag diskussionen med honom, vad ska jag ta? Jag mådde inte alls bra av ppiller.. Vi pratade om det och han kom med argumenten att "han hatade att han ex tog p-piller!"

Jag kollade upp lite mer om allt, respekterade att Robin inte tyckte jag skulle ha ppiller. Trotts att det är mitt val, så gjorde jag honom involverad i det. Tillslut tog jag och han beslutet att P-stav var bäst!

Säkert! Skyddar inte mot könssjukdomar? Nää men asså? bara 1 sak som gör de ändå ju!  gjorde inte ont att sätta in förutom när barnmorskan grävde i armen på mej. Men sen sitter den ju där i 3 år liksom? Mensen kommer och går? Men hallå? att vara utan mens i flera månader är underbart! Man mår får inga direkta biverkningar av pstaven! vilket är ktigt nice och det skönaste av allt! är att man inte behöver passa någon tid!

Så vad kan jag säga?  Välj p-stav!   

Fråga: Hur gör ni för att hålla lågen uppe med er partner?

Ja.. som dem som följer min blogg vet, så flyttade jag in hit, bums.. gick lite snabbt där ja!

Det hände många saker för 1 år sedan..

o nu sitter jag här, snart har jag bott hos Robin i 1 år, tiden går verkligen fort. Jag trivs, jag får vara med min älskling ju? Sova jämte min älskling?

Hålla om honom när jag vill? Pussa honom? Jag har det bra!

Men gnistan kan faktiskt tappas... och de gjorde det,  vad jag misstänker. Jag älskar Robin, har hur mkt som helst känslor för honom, men när man bor tillsammans så blir det så vardagligt..

Man blir mer som vänner nästan till slut känns det som, det blir ja.. vardagligt man saknar inte varandra lika mkt och uppskatta inte saker man gör så mycket.. man kan skriva jätte mycket men ja.. Jag har kännt dem senaste månaderna att det kanske vore bra om jag kommer bort, och det gjorde jag. Till en kompis i Lund, men det sabbades för mäniskor pratade för mkt och skapade knasiga uppfattningar? Jag åkte dit med kompisar, kom bort från Robin, saknade honom otroligt mycket och ringde honom, men det var han som ble v arg på mej att jag ringde?

Ja iallfall.. de sabbades, så vad gör jag nu? Jag jobbar skiten ur mej och träffar så mycket kompisar jag kan för att vi inte ska gå varandra på nerverna, han åker iväg med sina kompisar och hittar på saker, jag stannar hemma,

Jag njuter av ensamheten ibland, just för att man måste få vara ensam!

Just nu är de dock knepigt iom att han knappt kan gå och jag måste vara tillhands.

Vi slutade träffa vissa vänner som jag helt enkelt inte orkade med, jag fick skit för att jag umgicks med dem, för att jag bjöd in dem på saker och ja, jag ville bara att alla skulle ha kul? och att alla lär känna dessa människorna, men ja.. iställer fick jag skit. och till slut kände jag att dessa människorna blev för mycket involverade i vårt förhållande, nu har vi varit utan dem i et antal veckor, och jag har tänkt att "ja.. jag kankse är elak som håller mej borta från dem" men varför då liksom? ingen av dem andra gillade dem ändå.. bara jag som ville få fram deras bra sida, vilket inte gick så bra.. iallafall så jag måste erkännaa att vårt förhållande har blivit bättre utan dessa människorna!

Jg förstår inte hur, men jag märker att jag har samlat ihop mej och Robin är en helt annan människa. Jag känner knappt igen honom, så  underbr han är! Någonting har hänt i honom, eller så kanske han bara trivs och tycker att det är skönt att ingen verkligen lägger sig i, i vårt lib tillsammand, man behöver inte höra på mer skitnack från andra om dem andra, Trotts att 1 person får lida för detta så tycker jag det är synd, vilket jag också sagt ill Robin, denna personen är en jätte bra människa det ser man när personerna sitter här, men tyvärr bara valt fel..

Iallafall, Robin har blivit mer romantisk, tänker på mej mer, kan skicka söta sms till mej, väcka mej gulligt på morgonen, när jag springer till tvätten så kan han hitta på sånna söta romantiska saker tills jag är tillbaka, lagar mat, erbjuder mej massage, vill träffa mina kompisar som han inte träffat.. ja.. mycke som betyer för mej helt enkelt, som han hade tappat helt innan..

Tyvärr har vi haft för mycket bråk i vårt förhållnde och mycket är tyvärr pga mej, för att jag inte mått bra.. sista tiden pga hans bitterhet och han har varit arg pga våra vänner som har gått ut över mej. Till slut så tog nästan känslorna ut för 3 veckor sen.. Vi bråkade om o om igen, det tog aldrig slut.. mina känslor var upp och ner, ibland kände det som att man va känslomässigt lurad, vem var det mn var kär i? Robin kände också så.. han hade nästn lagt sina känslor åt sidan.

Dessa människorna hade skapat bråk mellan oss, som gick runt om o om igen... Vi var nästan redo på o ta steget ifrån varandra.. Vilket var väldigt jobbigt, folk fattade inte hur jobbigt det var..

Lyckligtvis så tog vi oss ur detta, och kärleken glöder på nytt! Känns som man är förälskad på nytt! Känslorna bara exploderar i hjärtat och vill bara sprängas, Robin har efter flera månader sen sist flrklarat sina känslor för mej?! Det kom nästan tårar när man hörde på det.. hehe.

Det är som en person sa till mej:

"ni är underbara personer, ni kalarar allt tillsammans!"

Vi gör verkligen det  Vi har det bättre än aldrig förr! och för att besvara robins rädsla att förlora mej så kan jag besvara att ja aldrig iallafall kommer att ta det steget från honom!

Knäet!

Vart mer svullen senare..

Robins mammas häst.

Jag på jobbet!

Jag och Emelie på Wild west!

Ja och Emelie!

Misen!

Ikea!

Ikea! Robin gick ju så klart i den lilla gången!

Vi åt gottit!

Nästa dag!

Robin påväg till Kårpubben för 2 veckor sedan! 70-80-tals tema!  

Vafan va sur jag blir på den jävla arbetsförmedlingen, nästan bud på att man går och blir helt arbetslös bara för att få pengar!

Nu minskas jobben ännu mer, men till våren kommer alla undersköterskejobb tack o lov! Men nu gåre en bit neråt.. Och ja.. för att klara mej ekonomiskt så är det nästan bud på att bli arbetlös! Jäva kärring som höll i informationsmötet i Onsdags, kunde inte ens försvara sig när jag berättade att jag går BACK ekonomiskt för att jag har så många jobb men så lite timmar!

Så ett tips till er alla är att gå med i A-kassan och facket så fort som möjligt!, trotts att det kostar.

För övrigt så känner jag mej bitter och sur, dels för hela helgen blev kaos, men också sån mensvärk, trodde det skulle bli bättre med P-staven men icke.. Den är ju min bästa vän iaf!   Det ända föutom mina kär vänner som gör mej glad är min älskling! Trotts min bitterhet och surhet så gör han mej glad, den senaste veckan har han varit så underbar så jag känner nästan inte igen honom?

Robin   Anna!

  Jag gillar söndagar relativt mycket men denna var banne mej speciell..

Jag orkar egentligen prata om det, men jag känenr samtidigt att jag måste få skriva av mej..

Lördagen var bra, ja.. tills... Men men, det kommer jag till.. Lördagen kom Emelie och Emma hit, vi tog oss tll Wild west och hade jätte trevligt, jag ringde min älskling och frågade om vi kunde förferra hoss oss, och det kunde vi! Jag sa att han fick välja själv om han ville gå ut, men jag ville samtidigt att han skulle lära känna mina kompisar, människor han aldrig träffat..

Vi kom hit allafall och hade super kul! Vi va väl en 10 pers? Super kul!

Vi tog oss ut till först Corner och fick stämpel och sedan till La coca, Det var faktiskt rätt drygt där, Litet, och vi va ju rätt många personer så vi satt och drack där, tyvärr ville vi dansa och Fille började inte spela förrän senare, och då skulle vi gå   Personligen tycker jag att La coca är bäst, bara tyvär lite litet och ingen garderob, men så otroligt bra musik! Vi gick iallafall vidare till Corner, som jag inte gillar, på stället har det börjat bli äldre utländska män som står vid baren och ja..  i princip "klär av" tjejer med ögonen.. Tar på tjejer som är 18, 19 år? tydligen så förekommer det knark där också? Men inget jag lagt märke till. Bara någonting jag hört. Jag gillar inte stället iallafall, Men jag offrade mej för mina vänner, som man fr göra ibland! Vi hade iallafall roligt som sällskap, rätt dålig musik men umgänget var super!

Jag försökte fördela att dansa både med älskling och mina kompisar och det gick bra, ända tills jag helt tappade bort honom, Men jag behöver ju inte vara med honom hela tiden? Ne.. så jag fortsätter dansa, hade en vit skjorta på mej så han såg mej iallafall så som den lyste, Till slut började jag tveka lite på vart han tog vägen? o börjar leta lite smått med ögonkasten, medans jag dansade vidare med mina vänner.. Tillslut när jag vänder mej om, så ser jag hur någon ligger ner på golvet   Jag med mina "jättebra" ögon såg helt suddigt.. Plus att jag hade druckit och var lite på snefot, så jag vänder mej om till Emelie oh frågar, vem är det? Är inte det samma skor som Robin har? Är det Robin? o Emelie som stod närmre än vad jag gjrode såg att det var Robin ....

Vafan gjorde han på golve? Halkat?

Så jag springer fram och böjer mej ner, ser honom bara skrika? Så et första jag tänkte var att "neeeej, har han halkat? Svanskoten? Ryggen?" När jag böjer mej ända fram till honom, så skriker han åt mej.

"MIN KNÄSKÅL ÄR UR LED RYCK TILL DEN FÖR FAN!"

Så jag tar ju tag i benet nästan beredd på att rycka till den rätt som man ska göra, är inte så svårt som man tror egentligen, och han håller i den men låter mej knappt röra, så jag flög på Emelie, tog hennes mobil, medans Älskling Skrek av smärta.. Emelie hjärtat stannade kvar hos Robin medans jag sprang upp och ringde ambulansen, Skickade ner Biffavakten för att gå ner till dem,  

Medans jag mötte upp ambulansen så hade Robin själv ryckt till knäet till rätta, och vakten och Emelie hade hjälpt honom upp, ut.

Rätt in i ambulansen och upp till akuten..

Ja. där fick vi stanna i 1 timme, rätt okej för vi var fulla, och trötta ville bara att allt skulle bli bra så att vi kunde komma hem.

Han fick positiv feedback att han ryckte till den själv, och att han va så stark som han var och kunde tåla smärtan. knäet var uppsvullt som ett ägg Vi tog taxi hem och hoppandes upp för trappen kom älskling, Hissen är ju förfan på reperation ännu! På morgonen kl 8.30 ringde röntgen mej föratt vi skulle åka upp och röntga knäet, så på med kläder, ringde taxi, in i den å upp till sjukhuset! Röntgade och sedan ner till Akuten igen. Tydligen har Robin knäskålar som ja... rätt svårt och förklara, Men knäskålen har väldigt lätt för att "åka ur led" som man då kallar det, när man gör vissa rörelser. Och detta har Robin problem med.. Så läkaren skulle se vad man kunde göra åt detta, han kommer få en ny skena till knäet, för den förra var inte tillräcklgt bra tydligen. återträff och remiss till en sjukgymnast för att träna upp knäet...

Ja.. En hel för jävlig natt.. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.. Gjorde så ont att se älskling på golvet och skrika av smärtan.. Och att man inte fick göra någonting.. Jag ångrar inte att jag inte drog till knäskålen men samtidigt gör jag det, hade jag gjort det på än gång hade han inte haft så ont, så länge. Men jag var full, jag mådde inte bra, hade det varit bra om jag då gjorde det? Jag vågade inte ta chansen, han lät mej inte röra heller, och jag var i chocktillstånd.. Nu har det iallafall hänt 1 gång och nu vet jag hur det är, och nästa gång det händer vet jag ju exakt vad jag ska göra.. Nu har jag varit med om det, nu kommer det bli lättare..

När vi satt på akuten inatt så sa Robin någonting som gjorde så ont i mej..

" Jag har sabbat det för hela livet "

Fy fan vad det högg till i hjärtat på mej, Jag kan lugnt och ärligt säga att inatt så insåg jag verkligen hur mycket jag älskr Robin, hur mkt jag vill ha honom och att jag absolut inte vill förlora honom, han är mitt hjärta och så vill jag att det ska vara, stötta honom och alltid finnas för honom. Han är alt för mej, och kommer alltid vara det.

Vad fan svarar man på en sådan sak som flickvän? Ja? då bli han mer ledsen, Nej? då ljuger jag ju.. Han kommer ju få leva med att det händer eller inte, men att han har väldigt lätt för att få knäskålen ur led ibland?

Jag svarade inget, utan bara böjde mej och pussade honom på pannan.

Iallafall så hämtade Robins pappa oss på akuten, var ju fars dag så vi skulle ut och äta middag och lämna våran present till hans pappa. Det blev ju tidigare vi kom dit, iom att det är onödigt att vi ska ta taxi in till stan och sedan köra ut till Harplinge, när han inte ens kan röra benet? Nä han kom och hämtade oss..

Och jag kan lugnt säga att jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv av att sitta i en bil, plus att det var X5an   Som dem har tagit tillbaka! Efter En full natt på akuten, tagit hand om Robin, i princip bärt upp honom till lägenheten i trapporna, sovit 3 timmar, upp igen till sjukhuset och suttit på en jätte obekväm stol i 4 timmar ibland gått runt för att inte få ont i rumpan, hehe. Så NJÖT jag av och sitta i bilen! Aktionen fick vi reda på vad dem hade fått, åt god mat,sov ca 14-17 älskling sov längre iom att han gick på värktablett, tung sådan. och fikade igen! Trevlig kväll, och världens bästa Kajsa att mysa med, Världns bästa hund! Dagen har varit en blandnig av Ledsenhet, arghet, orohet och trötthet.

En förjävlig dag men ändå bra umgänge!

Nu ska jag hjälpa älsklingen att få lite mat i magen och komma i säng!

Så nattinatti!    

Wild West, Woho!

MuMS!

Säger jag bara, ska man äta riktig mat ska man dra dit asså! Ritkigt gott, har tätit 1 pan pizza idag för att inte vara så mätt   

Igår åt vi bara 1 ggr, och så har det dock varit i 1 vecka nu.. vet inte vad som hädner med mej, men jag är inte alls sugen på mat, ingen matlust, jag lagar mat till älskling för att han äter svin mkt, och då måste jag ju äta, men blir bara mest sallad och lite kött, typ som en GI metod   Haha. men men

Jag har kommit ut ur dushen för en stund sen, väckte robin kl 9 han körde iväg, sen kunde jag inte somna om.. Så jag började kolla på Dh, säsong 1. som vi har på datorn, så jävla bra! kollade på 3 avsnitt och tyvärr så somnade jag om..

In i dushen och nu så sitter  jag här i morgonrock! Älskling kom hem tidigare än förväntat, så han satte sig vid datorn, Och jag har försökt göra lite mer iordning här.

Snart kommer Emelie så ska vi tjabba lite sen vidare med bussen till Wild West.. Senare bär det ev, av till Simon! Men får se vad som händer! På måndag är det middag i Göteborg med M-K få se om jag ska gå... Blir bara så stressgt iom att jag jobbar på Måndag dag!

BTW! så har jag och Robin kommit på vad vi ska göra, hihi! Kommer bli en överraskning, kommer inte säga det här faktiskt, för all för mkt människor pratar och pratar och pratar. Så detta har vi kommit överrens om ska vara hemligt, hans föräldrar kommer naturligtvis får veta om det imorgon. hihi!