Jag gillar söndagar relativt mycket men denna var banne mej speciell..

Jag orkar egentligen prata om det, men jag känenr samtidigt att jag måste få skriva av mej..

Lördagen var bra, ja.. tills... Men men, det kommer jag till.. Lördagen kom Emelie och Emma hit, vi tog oss tll Wild west och hade jätte trevligt, jag ringde min älskling och frågade om vi kunde förferra hoss oss, och det kunde vi! Jag sa att han fick välja själv om han ville gå ut, men jag ville samtidigt att han skulle lära känna mina kompisar, människor han aldrig träffat..

Vi kom hit allafall och hade super kul! Vi va väl en 10 pers? Super kul!

Vi tog oss ut till först Corner och fick stämpel och sedan till La coca, Det var faktiskt rätt drygt där, Litet, och vi va ju rätt många personer så vi satt och drack där, tyvärr ville vi dansa och Fille började inte spela förrän senare, och då skulle vi gå   Personligen tycker jag att La coca är bäst, bara tyvär lite litet och ingen garderob, men så otroligt bra musik! Vi gick iallafall vidare till Corner, som jag inte gillar, på stället har det börjat bli äldre utländska män som står vid baren och ja..  i princip "klär av" tjejer med ögonen.. Tar på tjejer som är 18, 19 år? tydligen så förekommer det knark där också? Men inget jag lagt märke till. Bara någonting jag hört. Jag gillar inte stället iallafall, Men jag offrade mej för mina vänner, som man fr göra ibland! Vi hade iallafall roligt som sällskap, rätt dålig musik men umgänget var super!

Jag försökte fördela att dansa både med älskling och mina kompisar och det gick bra, ända tills jag helt tappade bort honom, Men jag behöver ju inte vara med honom hela tiden? Ne.. så jag fortsätter dansa, hade en vit skjorta på mej så han såg mej iallafall så som den lyste, Till slut började jag tveka lite på vart han tog vägen? o börjar leta lite smått med ögonkasten, medans jag dansade vidare med mina vänner.. Tillslut när jag vänder mej om, så ser jag hur någon ligger ner på golvet   Jag med mina "jättebra" ögon såg helt suddigt.. Plus att jag hade druckit och var lite på snefot, så jag vänder mej om till Emelie oh frågar, vem är det? Är inte det samma skor som Robin har? Är det Robin? o Emelie som stod närmre än vad jag gjrode såg att det var Robin ....

Vafan gjorde han på golve? Halkat?

Så jag springer fram och böjer mej ner, ser honom bara skrika? Så et första jag tänkte var att "neeeej, har han halkat? Svanskoten? Ryggen?" När jag böjer mej ända fram till honom, så skriker han åt mej.

"MIN KNÄSKÅL ÄR UR LED RYCK TILL DEN FÖR FAN!"

Så jag tar ju tag i benet nästan beredd på att rycka till den rätt som man ska göra, är inte så svårt som man tror egentligen, och han håller i den men låter mej knappt röra, så jag flög på Emelie, tog hennes mobil, medans Älskling Skrek av smärta.. Emelie hjärtat stannade kvar hos Robin medans jag sprang upp och ringde ambulansen, Skickade ner Biffavakten för att gå ner till dem,  

Medans jag mötte upp ambulansen så hade Robin själv ryckt till knäet till rätta, och vakten och Emelie hade hjälpt honom upp, ut.

Rätt in i ambulansen och upp till akuten..

Ja. där fick vi stanna i 1 timme, rätt okej för vi var fulla, och trötta ville bara att allt skulle bli bra så att vi kunde komma hem.

Han fick positiv feedback att han ryckte till den själv, och att han va så stark som han var och kunde tåla smärtan. knäet var uppsvullt som ett ägg Vi tog taxi hem och hoppandes upp för trappen kom älskling, Hissen är ju förfan på reperation ännu! På morgonen kl 8.30 ringde röntgen mej föratt vi skulle åka upp och röntga knäet, så på med kläder, ringde taxi, in i den å upp till sjukhuset! Röntgade och sedan ner till Akuten igen. Tydligen har Robin knäskålar som ja... rätt svårt och förklara, Men knäskålen har väldigt lätt för att "åka ur led" som man då kallar det, när man gör vissa rörelser. Och detta har Robin problem med.. Så läkaren skulle se vad man kunde göra åt detta, han kommer få en ny skena till knäet, för den förra var inte tillräcklgt bra tydligen. återträff och remiss till en sjukgymnast för att träna upp knäet...

Ja.. En hel för jävlig natt.. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.. Gjorde så ont att se älskling på golvet och skrika av smärtan.. Och att man inte fick göra någonting.. Jag ångrar inte att jag inte drog till knäskålen men samtidigt gör jag det, hade jag gjort det på än gång hade han inte haft så ont, så länge. Men jag var full, jag mådde inte bra, hade det varit bra om jag då gjorde det? Jag vågade inte ta chansen, han lät mej inte röra heller, och jag var i chocktillstånd.. Nu har det iallafall hänt 1 gång och nu vet jag hur det är, och nästa gång det händer vet jag ju exakt vad jag ska göra.. Nu har jag varit med om det, nu kommer det bli lättare..

När vi satt på akuten inatt så sa Robin någonting som gjorde så ont i mej..

" Jag har sabbat det för hela livet "

Fy fan vad det högg till i hjärtat på mej, Jag kan lugnt och ärligt säga att inatt så insåg jag verkligen hur mycket jag älskr Robin, hur mkt jag vill ha honom och att jag absolut inte vill förlora honom, han är mitt hjärta och så vill jag att det ska vara, stötta honom och alltid finnas för honom. Han är alt för mej, och kommer alltid vara det.

Vad fan svarar man på en sådan sak som flickvän? Ja? då bli han mer ledsen, Nej? då ljuger jag ju.. Han kommer ju få leva med att det händer eller inte, men att han har väldigt lätt för att få knäskålen ur led ibland?

Jag svarade inget, utan bara böjde mej och pussade honom på pannan.

Iallafall så hämtade Robins pappa oss på akuten, var ju fars dag så vi skulle ut och äta middag och lämna våran present till hans pappa. Det blev ju tidigare vi kom dit, iom att det är onödigt att vi ska ta taxi in till stan och sedan köra ut till Harplinge, när han inte ens kan röra benet? Nä han kom och hämtade oss..

Och jag kan lugnt säga att jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv av att sitta i en bil, plus att det var X5an   Som dem har tagit tillbaka! Efter En full natt på akuten, tagit hand om Robin, i princip bärt upp honom till lägenheten i trapporna, sovit 3 timmar, upp igen till sjukhuset och suttit på en jätte obekväm stol i 4 timmar ibland gått runt för att inte få ont i rumpan, hehe. Så NJÖT jag av och sitta i bilen! Aktionen fick vi reda på vad dem hade fått, åt god mat,sov ca 14-17 älskling sov längre iom att han gick på värktablett, tung sådan. och fikade igen! Trevlig kväll, och världens bästa Kajsa att mysa med, Världns bästa hund! Dagen har varit en blandnig av Ledsenhet, arghet, orohet och trötthet.

En förjävlig dag men ändå bra umgänge!

Nu ska jag hjälpa älsklingen att få lite mat i magen och komma i säng!

Så nattinatti!