Glasögonen är på!

Första gången på länge faktiskt, jag har bosatt mej i soffan pga att jag har så ont. kollar på Livet på BB. hehe. rätt intressant!

Jag och Robin har disskuterat det här om Norge och vi har kommit överens om att jag kan prova det!

Om det är meningen det ska vara vi så kommer vi klara det, jag kommer ju komma hem så får se hur det känns..

Det ända som förhindrar oss är att vi kommer sakna varandra alldeles  för mycket.. så det återstå ännu o se vad som händer. Kommer bli tufft..  

Jag har ju iallfall jobb på donken, apoteket och demens boendet! Så ja.. det är väl bara till att jobba på!

Nu ska jag kika vidare...

Asså fy fan va arg jag blir av att läsa denna artikeln på Aftonbladet!

"Barn är rädda för att gå i skolan och i våras fick dem in 1357 anmälningar!"

Fy fan!

Jag tycker personligen att detta inte hänger så mycket på skolan, givetvis så hänger det lite på dem, men allra mest på föräldrar. Hur i helvete kan man uppfostra ett barn så? Jag anser att någonting har gått fel i uppfostran, någon sorts av fel inlärning under barngången. än rätt vanlig psykisk, ja vad ska man kalla det? störning? Rent ut sagt.. Om man är föräldrar ska man uppfostra barnet enligt vad som är rätt och fel?

Upptäcks detta i skolan att något barn kränker, mobbar, trycker ner, retar ja allt man kan kalla det, så kanske man bör undersöka mer utav hur barnet i frågan lever sitt liv, barnets underlag till varför detta förekommer? Varför tänker detta barnet såhär? osv..

Dels tycker jag att man ska gå ut med i tidig ålder, och klargöra vad som är rätt och fel, hur ett barn kan må om man tex retar någon för att barnet har röda byxor på dej?, lite slitnare skor än vad de övriga har? Att detta övergår till mobbning och inte retning..

Många av felen tror jag ligger i också att man vill verka "coolaren" de övriga, och genom att trycka ner någon annan så får man styrka av det! Helt sjukt..

Några i min förra klass gjorde som ett projekt arbete som handlade om att gå ut till skolor om mobbning, ut till klasserna, dem kom tillbaka till skolan och berättade för oss andra hur det hade gått och det var rätt för jävligt. Jag hoppas man tar itu med det på något annat sätt.

Man kan nysta på det hur mycket som helst.. men detta är min åsikt, jag tycker det är för jävligt rent ut sagt. Man ska kunna klargöra för ett barn vad som är acceptabelt och inte.